Jag hade inte planerat att skriva en julkrönika i år. Min pipeline inför julen var alldeles för full med annat jobb och generellt sätt tycker jag inte om att skriva på beställning. Men så 04.30, när sonen lyckats somnat om, bara några dagar innan jul, ja då kom ett krönikeämne till mig. Så här kommer nu en julkrönika även från mig. Som kanske i sig är ett bevis för den tes som jag nu ska grotta ner mig lite i.
Jag älskar planering. Jag är uppväxt i en familj som alltid hade något planerat. Det var aktiviteter, vänner att träffa, middagar, resor och projekt. Vi visste vad som skulle ske flera helger framåt. Det har följt med mig hela mitt liv. När jag sedan upptäckte eventproduktion och projektledning, ja då kändes allt så självklart. Det här är ju jag! Struktur, ordning och reda. Planering och leverans.
När jag nyligen intervjuades av två kollegor i vår interna podd så fick jag frågan ”planerat eller oplanerat”. Den ena kollegan skrattade till och tyckte att svaret måste vara självklart. Den andra menade att det inte behövde vara så självklart. ”Jo men det finns en liten Yes-man i Sally”. Båda har helt rätt. Men frågan är om det finns utrymme för att vara både och i dagens uppbokade och planerade samhälle? Personligen så älskar jag att styra upp aktiviteter med vänner och familjen. Boka in träffar, middagar och utflykter. Ja ofta blir det flera helger, ibland månader fram. För bokar vi inte in så blir det inte av. Men på senare år har jag även börjat uppskatta de där spontana infallen, när jag eller någon föreslår något helt utanför den plan vi lagt. Då är jag inte sen att säga ja! Men problematiken ligger i att om hela livet för uppbokat, har vi då utrymme för de spontana stunderna?
Detsamma gäller kommunikation. Jag är all for att sätta en tydlig strategi på vad man vill uppnå, sedan mål och actions baserade på strategin. Välplanerat innehåll med hög standard och ett genomarbetat content. Men jag älskar också de spontana infallen. När man mitt i sitt perfekta flöde får hänga med en influenser som helt oplanerat tagit upp kameran och delar med sig något sjukt som precis hände. Eller när ett bolag som IKEA dagen efter att ormen Sir Väs har rymt från Skansen genom en lampa rullar ut en annons där de märkt upp sin mest standardiserade lampa med ”ormsäker”.
Detsamma gäller när vi producerar innehåll till våra kunder. Månader av arbete har lagts ner på koncept och innehåll och många timmar har lagts på att nå den effekt vi vill. Så får någon ett infall på morgonen och vill göra något helt annat. Många körproducenter ryser nog bara på tanken. Körschemat är ju klart och alla på plats är redo att leverera efter plan. Men låt oss ändå ta emot spontaniteten och ge den en chans. Kanske är det just den delen som kommer göra att konferensen upplevdes relevant, personlig eller extra minnesvärd.
Spontaniteten tar oss till oväntade platser, skapar minnen som sticker ut, de där oförglömliga stunderna som vi ofta minns med ett leende. Som påminner oss om att vi inte bara är våra kalendrar och scheman, utan också våra oväntade val och oplanerade äventyr. Så låt oss nu, 2024, välkomna spontaniteten med öppna armar, skapa utrymme för det oväntade, och kanske, bara kanske, kommer det att vara de stunderna som definierar vårt 2024 och gör det till ett år att värt att minnas.
Sally Asp Content Manager EVENTYR NINE YARDS
