Det är den 23e december och vi sitter i bilen på väg hem från vårt årliga besök på Jul på Liseberg. Frusna, mätta och fyllda med lugn. Sådant där lugn som man bara får av att gå runt i timmar bland ljust blinkande träd till tonerna av Band Aids – Do they know it´s Christmas från 1984. Jag är 16 år och min lillasyster har redan somnat i baksätet bredvid mig.
Under min uppväxt var min mamma fast besluten om att den 23e december skulle vara en lugn dag utan stress och panikinslagningar. Därför bestämdes det i vårt hus, att alla julklappar, julgodis och städning skulle vara klart till den 22e december. Det spelade ingen roll hur mycket som pågick runt om kring. Kvällen på Liseberg var en kväll för oss fyra där vi sammanslöt som en familj, lade allt annat åt sidan, pausade vardagen och klev in i vår julbubbla bland ljusen på Liseberg.
Så här i efterhand har jag reflekterat över hur mycket den där kvällen på Liseberg betydde för mig och om det är tack vare den som jag uppskattar julen så mycket. Den där sammanslutna, om än något påtvingade, pausen i julstöket. Ljuset i mörkret.
Kanske var det inte bara faktumet att vi för en gångs skull gjorde något hela familjen tillsammans. Utan var det så att på grund utav den där inplanerade pausen dagen före dopparedagen, gav mig möjligheten till att hinna känna efter, lyfta blicken och på så sätt njuta mer av den stundande morgondagen.
Likt den känslan jag har dagen innan julafton bär jag med mig i mitt jobb. Som produktionsledare börjar inte upplevelsen av eventet på själva genomförandedagen, utan för mig infinner sig det där förväntansfulla pirret långt innan. Som vid stunden när första biten scenmattan läggs och vi testar ljud och ljus.
Just det där momentet när scenljusen tänder upp den tomma eventlokalen skapar en sådan tydlig förflyttning av sinnesstämning. Likt känslan när du stoppar in kontakten till julgransbelysningen i väggen för första gången. Som ett sorts visuellt startskott till övergången från planering till genomförande. Och projektteamet som efter flera månaders förberedelser och kreativt julstök äntligen kliver in i eventbubblan.
Vi pratar ofta om momentum i vår bransch och vad som skapar dessa. Men momentumet sitter inte bara i specifika tillfällen eller fysiska saker, utan även i känslorna som vi tar med oss från upplevelsen vi varit med om och dom vi har delat stunden med.
Det vill säga, i slutändan så kommer ingen att minnas om den knallröda eventmattan vi beställt istället kom levererad i sammetslen hallonröd. Eller om det regnade den där kvällen på Liseberg. Utan det är glädjen och gemenskapen i ögonblicket som vi kommer att bära med oss.
Hur lyktorna tändes i decembernatten.
